Min älskade ängel
Brownie var min första egna hund som lärde mig oerhört mycket under de åren vi fick tillsammans.
Han var perfekt i storlek med sina 37cm och 8,5 kg.
Han var oerhört lättlärd och ville alltid vara till lags och vara med. Ingen uppgift eller aktivitet var för liten eller för svårt för min lilla terrierpojke.
Vi hann testa på det mesta och under något år var vi aktiva inom agilityn. Brownie var som en liten Bordercollie på planen vilket tyvärr ledde till fort och fel ibland. Men han lyckades springa hem 1 agilitypinne och 2 hoppinnar innan vi la sporten på is.
Under hösten 2009 gick Brownie sitt sista viltspårsprov och blev därmed Svensk Viltspårschampion. På äldre dagar började vi även träna gryt. Brownie gjorde sina sprängarprov i provgrytet utan några problem och i januari 2010 sprängde han sin räv i ett naturgryt och blev där med Svensk Jaktchampion, sprängare…
något som jag aldrig trodde var möjligt,
Förutom cancern som tillslut lede till hans slut, har Brownie alltid varit en oerhört sund hund. Både hans höfter och armbågar var utan anmärkning och han var en oerhört rörlig och smidig kille.
Brownie hade ett väldigt speciellt och annorlunda utseende för att vara en parson med sitt helbruna huvud och nos. Jag tror att han var en sån där hund som man la på minnet för ett chamigt utseende.
